Kartor

Karta över Talgas prospekterings område (innanför den yttre röda linjen) i Nunasvaara – Vittangi och området vid väg E45 mot Karesuando.

Nunasvaara Södra, området där Talga planerar sin första gruva. Beräknad brytning 120.000 ton/år. Talga har fått både bearbetningskoncession och miljötillstånd för fyndigheten Nunasvaara södra och Bergsstaten har gett klartecken för markåtkomsten, efter att avtal slutits med berörda markägare.
Detaljplanen över området har inte vunnit laga kraft. (2026-01-15).

Nunasvaara Norra, Niska Södra och Niska Norra där planeras för ytterligare tre gruvor. I dessa tre planerade gruvor vill Talga bryta ytterligare 400.000 ton/år. Bergmästaren har beviljat tre nya bearbetningskoncessioner i området, men det krävs också miljötillstånd för att de ska kunna tas i bruk (2026-01-15).

Hela Talgas prospekterings område är av stort intresse för gruvbrytning. Området måste först undersökas ordentligt för att konstatera att det finns tillräckliga mängder brytbara metaller eller mineral i marken för att Bergsstaten skall kunna bevilja en bearbetningskoncession. Prospekteringsarbetet pågår med flera borriggar och risken är stor att ytterligare områden skall beviljas bearbetningskoncessioner eftersom fyndigheten har visat sig ha höga halter av grafit. Det är stora arealer som kan påverkas av dessa gruvplaner.

Hur påverkar gruvor miljön?

En gruva är enligt lag en miljöfarlig verksamhet. Gruvan tar mark i anspråk och påverkar landskapsbilden.

Gruvnäringen är den näringsgren som producerar mest avfall i Sverige. En stor del av avfallet består av den så kallade anrikningssanden som transporteras till stora dammar.

Gruvverksamhet är mycket energikrävande och utsläppen av miljöfarligt avfall är mycket stort. CO2-utsläppen inom gruvindustrin är betydande och står för 7 – 9 % av Sveriges totala utsläpp, främst från energiintensiva processer och transporter under brytning och förädling; branschen är en stor elanvändare.

Brytningen och avfallshanteringen kan orsaka utsläpp av metaller och andra ämnen, framför allt till vattendrag. När malm och gråberg som innehåller sulfidmaterial sprängs och mals sker en reaktion med syre som kan skapa ett surt lakvatten som kan förorena yt- och grundvatten. Om lämpliga försiktighetsåtgärder inte vidtas kan onaturligt höga koncentrationer av kemikalier, såsom arsenik, cyanid, svavelsyra och kvicksilver, spridas över ett betydande område av yt- eller grundvatten.

Den största mängden avfall betraktas som ”icke-farlig”. Men vad som betraktas som farligt avfall är inte självklart. Hur stora utsläpp som kan accepteras beror på vilka ämnen det handlar om. Vissa ämnen kan vara farliga också i mycket små koncentrationer.

Gruvdrift är en i sig invasiv process som kan orsaka skador på ett landskap i ett område som är mycket större än själva gruvplatsen. Effekterna av dessa skador kan fortsätta år efter att en gruva har stängts ner, inklusive tillskott av växthusgaser, död av flora och fauna och erosion av mark och livsmiljöer.

Några av de negativa effekterna av gruvdrift är förlust av vegetationstäcke, massförstörelse av vattendrag, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning och osäker livsmedelsförsörjning, ökade sociala laster och konflikter, höga levnadskostnader och luftföroreningar.

Återvinning av kritiska mineral och metaller sker än så länge i liten skala. Enligt SGU kommer det att dröja till år 2100 innan återvinning kan stå för hälften av den mängd sällsynta jordartsmetaller som världen kommer att behöva då.