Metaller från elbilsbatterier måste återvinnas mer: ”Resursslöseri”
En ny rapport från Naturskyddsföreningen avslöjar allvarliga brister när det gäller återvinningen av metaller från elbilsbatterier. Faktum är att vanliga bensinbilar med förbränningsmotorer slukar över 460 gånger mer råmaterial under sin livstid än en elbil, efter att batteriet återvunnits.
Men det kräver alltså att batteriet faktiskt återvinns, och så är inte alltid fallet. Kritiska metaller – bland annat kobolt och litium – som bland annat finns i elektrifierade bilar måste återvinnas på ett mycket mer omfattande sätt än i dag.
– Att inte återvinna de kritiska metaller som behövs i omställningen till ett fossilfritt samhälle är ett resursslöseri som rimmar mycket illa med tanken om det cirkulära samhället.
Metallerna är idealiska för återvinning, när det inte görs öppnas istället nya gruvor vilket enligt Naturskyddsföreningen riskerar att leda till allvarliga problem för miljö och människor.
Bland det som brukar kallas omställningsmetaller ingår bland annat kobolt, vanadin, litium och grafit. Metallerna används till exempel i elbilsbatterier och för att lagra överskott från vindkraftverk och solceller.
− Metallerna är viktiga nu, i ett kortsiktigt perspektiv, eftersom vi behöver göra omställningen snabbt, men kommer vi behöva dem om 100 år? Kommer vi att utveckla nya, bättre lösningar så att vi inte behöver bryta metallerna? Det måste man fråga sig innan man öppnar en gruva som lämnar spår efter sig för lång tid framöver. Utvinning av metaller ur gruvavfall en viktig fråga ur ett resursanvändningsperspektiv och ur miljösynpunkt.
Här i Sverige meddelade Stena Recycling att de investerar en kvarts miljard kronor i en ny återvinningsprocess för bilbatterier vid nya Stena Nordic Recycling Center i Halmstad. Satsningen ska enligt företaget göra det möjligt att återvinna 95 procent av ett litiumjonbatteri.
Att återvinna metallerna ur batterierna när de är uttjänta är viktigt för att minska behovet av nya råvaror. Återvinning av kobolt, nickel och koppar sker i dagsläget med relativt hög effektivitet i Europa. Litium återvinns däremot inte i stor skala på grund av återvinningskostnader, relativt lågt råvarupris och låga volymer inkommande batterier.
– Den optimala återvinningstekniken, med hög återvinningsgrad av alla metaller i stor skala finns ännu inte. Det är viktigt att vi får det på plats så snart möjligt, inte minst med tanke på de batterifabriker som planeras i Europa och deras metallbehov. Viktigt är också att alla batterier verkligen samlas in och återvinns, säger Lisbeth Dahllöf, IVL Svenska Miljöinstitutet.
Tre bolag i Asien bedriver redan sådan återvinning i kommersiell skala. Dessa bolag är Brunp och Ganfeng i Kina samt Posco i Sydkorea.
Förra året öppnade Posco en fabrik i Sydkorea för verksamheten. Den har kapacitet att producera 2 500 ton litiumkarbonat varje år. Enligt företaget räcker det till att tillverka ungefär 70 miljoner batterier till bärbara datorer.
Kinesiska Ganfeng Lithium är litiumproducent men har också en återvinningsprocess. Förra året producerade företaget 1 000 ton litiumkarbonat från begagnade litiumjonbatterier.
– Vi i Europa ser batterier som ett avfall och återvinning som ett sätt att minska kostnaden för hanteringen av avfallet. Asiatiska återvinnare är inriktade på att förse en snabbväxande tillverkningsindustri med material.